Tankfull.
Usch, Marielle ringde för ett par timmar sedan från jobbet. En av mina favorittanter håller på att gå ur tiden. Man lär verkligen känna en människa när man ses flera gånger per dag, varje dag. Just den här lilla tanten är speciell för mig, jag skickade vykort till henne från Turkiet förra året och vi kom verkligen överens.
Marielle satte på högtalaren i sin mobil och lät mig prata med henne. Hon lät så svag,jag kände knappt igen rösten. Men hon kände igen min och sa att hon
saknade mig.
Egentligen har jag inget annat val än att gå dit. Men jag har lite svårt för sådana avsked och jag är rädd att reagera för starkt när jag ser henne. Marielle sa att hon var så mager och ihopsjunken att man knappt kunde se att det var hon.
Nu kan jag inte tänka på annat än att hon ligger där, helt ensam och bara väntar. Tur att jag hade gjort klart läsloggen när hon ringde för som sagt..nu går mina tankar till Irma.
Marielle satte på högtalaren i sin mobil och lät mig prata med henne. Hon lät så svag,jag kände knappt igen rösten. Men hon kände igen min och sa att hon
saknade mig. Egentligen har jag inget annat val än att gå dit. Men jag har lite svårt för sådana avsked och jag är rädd att reagera för starkt när jag ser henne. Marielle sa att hon var så mager och ihopsjunken att man knappt kunde se att det var hon.
Nu kan jag inte tänka på annat än att hon ligger där, helt ensam och bara väntar. Tur att jag hade gjort klart läsloggen när hon ringde för som sagt..nu går mina tankar till Irma.
Trackback