The Life of Moí.

Jag önskar alla fick känna så som jag känner nu; ren lycka. Ingenting går fel just i denna stund och jag måste stanna upp och njuta och dela med mig. Att det kan vända när som helst bryr jag mig inte om, för just i den här sekunden, när jag sitter här uppkrupen i soffan med en stor kopp té är allt som det ska.

Förra hösten mådde jag riktigt dåligt, min omgivning drog ner mig och jag såg inte hur någonting skulle kunna förändras. Jag kände mig oduglig och ful och inte värd ett öre, vilket ledde till att jag började gå hos en terapeut. Hon var otroligt duktig, och hjälpte mig att bli av med de tankespökena. Men fortfarande - sjuksköterskedrömmarna gjorde att jag var tvungen att stanna på samma ställe, eftersom jag inte visste om och när jag skulle komma in. Mina dagar bara gick och kändes tomma och ensamma. Då dog min älskade mormor och allt blev ännu tommare. Hon hade varit sjuk hela sommaren, men en sån sak som att min mormor försvinner måste ske innan jag kan inse det. Kort därpå fann jag och Johanna min farbror död och jag fick gå på min andra begravning inom en månads tid. Jag kom inte in på linjen jag sökt (iofs inte helt oväntat) och jag såg mina drömmar segla längre och längre bort. Jag kikade på lägenheter, men eftersom jag inte visste om jag skulle bli tvungen att söka mig till någon annan stad var det inte på tal om att lägga ut pengar på en bostadsrätt.
Jag dejtade ett par killar, men blev sårad gång på gång och insåg att jag nog mådde bättre utan dem. Tråkigt, men hellre ensam och "lycklig" än ensam och olycklig,sviken, tänkte jag. Utåt log jag men i själva verket låg jag platt på botten. Allt var...ingenting.

Men så...

...satte jag mig ner och gick igenom mitt liv. Vad var det som gjorde att sjuksköterska var det enda tänkbara? Fanns det verkligen ingenting annat jag kan tänka mig att ägna mitt liv åt..? Och då insåg jag det än mer perfekta än s-syster, vilket var lärare! Skulle jag ens kunna se sjuka barn dagarna i ända och jobba oregelbunda tider? Nej, lågstadielärare kommer utan tvekan ge mig mer.
Detta beslut gjorde att jag på allvar kunde ge mig in på bostadsmarkaden, och med lite hjälp och mycket tur fick jag ett förstahandskontrakt vid Globen, en lägenhet som kändes rätt från första början. Området är fantastiskt, hyran är helt okej och den känns mer hemma än någonting någonsin har gjort.
Jag flyttade in i samband med att jag gick på semester och under denna träffade jag Patrik. Jag var lite reserverad i början men han är så underbart okomplicerad. Rolig, kramig och - han får mig att känna mig uppskattad!
Jag är kär!